Jag vet inte alls hur jag ska börja.. Eller vart jag ska börja!
allt har varit en total katastrof.
de senaste veckorna har jag mått långt ifrån okej och det slutade med att jag förra söndagen fick åka in på psyk.
Jag känner mig så fruktansvärt nere. Som om allt bara skiter sig hela tiden. Mitt psyke vill inte som jag egentligen vill...
Läkarna skriver såklart bara ut piller. Piller som jag inte ens vill ta. Jag vill lösa mina problem från grunden. Lösa allt i mitt liv själv. Inte lägga locket på av piller!!!
Hursomhelst så få. Jag en til till psykolog igen. Bedömningsmög. Förhoppningvis hittar jag den terapi som passar mig.
Men det som är en gnutta lycka åtminstone är att jag nu efter jag blev utskriven inte har haft problem med maten eller panikångest. Har faktiskt kunnat va glad. PÅ RIKTIGT!
Det är tur jag har Marcus. RIKTIG TUR. Ni skulle bara sett mig när jan kom till mig på psyk. Jag totalt grät av lycka!!
Han har tröstat mig så otroligt mycket. Hjälp mig så otroligt mycket! Min fina ❤️
Det känns så otroligt nära nu! Snart förlovar vi oss! Snopet va?
Äsh! Snart har vi hållt ihop i 1år. Egentligen var det planerat i november men det blir nog lite tidigare än så. Var ju faktiskt exakt 1år sedan vi träffades för första gången i september, men blev officiellt tillsammans 15e november 2014!
Barnen mår iallafall utmärkt. Dom har börjat på dagis igen. Kul!
Får dock mycket hjälp av min mor nu. Pga allt!
Jag hoppas jag kommer upp snart från botten.
Men trots det så är jag lycklig. lycklig för det jag har ❤️