Tänkte dra lite snabbt hela min historia angående ''mitt liv'' för er som kommer in hit och inte förstår riktigt eller vet så mycket om mig.
Jag heter Amanda och är 20år. Bor i skåne.
Jag blev gravid med första barnet då jag vart 14. Hann fylla 15 då han föddes 2011. Jag vart tillsammans med min dåvarande pojkvän (jack) och det vart oplanerat.
När min äldsta son, Jonathan, vart ca 8-9 månader så kom yttligare en smäll, Jag hade blivit gravid igen trots mitt preventivmedel.
Efter mycket vridande och vändande så valde jag att behålla. Jag vart då 16år och bodde fortfarande hemma.
Under den senare delen av min graviditet så valde jag och Jack att gå skilda vägar för vi passade bättre som vänner och inte ett par.
Jag födde William i början på 2013.
Flyttade även hemifrån då han vart ca 4veckor gamal, Och då skulle jag fylla 17år.
Jack hade senare barnen varannan helg och varannan vecka då han hade lov.
Jag valde att hoppa av min skola för att kunna ta hand om mina barn och ta barnen så mycket som möjligt för att låta Jack kunna gå klart sin skola. Mitt pluggande kunde jag alltid lösa senare. Tyckte det var viktigare att Jack gick färdigt sin.
I slutet på 2013 samma år som jag hade fött William blev jag oplanerat gravid igen efter att jag hade tagit ut min pstav pga min ryggoperation. Jag hade inte fått tillbaka min mens och jag trodde (dum i huvudet) att det vart lugnt, Det vart 2månader efter min operation och jag träffade ett gammalt ex sen 2009 som jag blev väldigt förtjust i igen (vi kallar honom T i bloggen). Men jag blev oplanerat gravid men denna gången bodde jag ju faktiskt själv med mina barn, skötte allt och vart påväg att fylla 18år. Efter mycket vridande och vändande på tankarna där också så valde jag att behålla. Jag blev lämnad.
Jag vill även tillägga till er som undrar. Ja, jag har bokat tid till abort varje gång då jag blivit gravid, Men har inte kunnat gå igenom dom.
Och JA! Jag har fått väldigt mycket skit från både föräldrar, annat folk. MEN jag har fått väldigt mycket stöttning också, och jag har haft tur som haft så underbara människor och familj som stöttat mig.
2014 födde jag en till liten pojk, Zacharias
När Zacharias var 4 veckor så börja jag träffa Marcus, Hur jag träffa honom kan jag ta i ett annat inlägg.
Det blev tillslut han och jag och har varit sen 2014.
Min skola kommer jag ta tag i så snart som möjligt för det är ju självklart att jag vill komma igång med livet på riktigt, få det att se någorlunda ut som alla moralkärringar vill att det ska se ut. jobb, bostad, man, barn.
Men jag hoppas att ni vill fortsätta följa min vardag.
Och som många brukar säga, Barnen är de BÄSTA ''misstag'' vi har gjort. Det är inget jag rekommenderar till någon där ute av ren erfarenhet. Så jag hoppas inte att ni läser min blogg o sen bara ser det som att det är en dans på rosor för ni kan gärna få bo hos mig ett tag och känna hur det är.
Vi yngre mammor får mycket skit för att vi lägger ut på våra sociala medier hur underbart det är att vara föräldrar. Och ja det är inte vi som ska ta ansvar över vad andra vill göra med deras liv.
Men jag bara säger det så det är sagt :)
Skriver inte denna text för att det ska låta som att ja men jag bara ploppa ut ungar o sen tada, så har allt varit perfekt o gosigt! Absolut inte. Jag har haft sån jävla tur med den stöttning jag har fått av vänner och familj
![]()
Jag heter Amanda och är 20år. Bor i skåne.
Jag blev gravid med första barnet då jag vart 14. Hann fylla 15 då han föddes 2011. Jag vart tillsammans med min dåvarande pojkvän (jack) och det vart oplanerat.
När min äldsta son, Jonathan, vart ca 8-9 månader så kom yttligare en smäll, Jag hade blivit gravid igen trots mitt preventivmedel.
Efter mycket vridande och vändande så valde jag att behålla. Jag vart då 16år och bodde fortfarande hemma.
Under den senare delen av min graviditet så valde jag och Jack att gå skilda vägar för vi passade bättre som vänner och inte ett par.
Jag födde William i början på 2013.
Flyttade även hemifrån då han vart ca 4veckor gamal, Och då skulle jag fylla 17år.
Jack hade senare barnen varannan helg och varannan vecka då han hade lov.
Jag valde att hoppa av min skola för att kunna ta hand om mina barn och ta barnen så mycket som möjligt för att låta Jack kunna gå klart sin skola. Mitt pluggande kunde jag alltid lösa senare. Tyckte det var viktigare att Jack gick färdigt sin.
I slutet på 2013 samma år som jag hade fött William blev jag oplanerat gravid igen efter att jag hade tagit ut min pstav pga min ryggoperation. Jag hade inte fått tillbaka min mens och jag trodde (dum i huvudet) att det vart lugnt, Det vart 2månader efter min operation och jag träffade ett gammalt ex sen 2009 som jag blev väldigt förtjust i igen (vi kallar honom T i bloggen). Men jag blev oplanerat gravid men denna gången bodde jag ju faktiskt själv med mina barn, skötte allt och vart påväg att fylla 18år. Efter mycket vridande och vändande på tankarna där också så valde jag att behålla. Jag blev lämnad.
Jag vill även tillägga till er som undrar. Ja, jag har bokat tid till abort varje gång då jag blivit gravid, Men har inte kunnat gå igenom dom.
Och JA! Jag har fått väldigt mycket skit från både föräldrar, annat folk. MEN jag har fått väldigt mycket stöttning också, och jag har haft tur som haft så underbara människor och familj som stöttat mig.
2014 födde jag en till liten pojk, Zacharias
När Zacharias var 4 veckor så börja jag träffa Marcus, Hur jag träffa honom kan jag ta i ett annat inlägg.
Det blev tillslut han och jag och har varit sen 2014.
Min skola kommer jag ta tag i så snart som möjligt för det är ju självklart att jag vill komma igång med livet på riktigt, få det att se någorlunda ut som alla moralkärringar vill att det ska se ut. jobb, bostad, man, barn.
Men jag hoppas att ni vill fortsätta följa min vardag.
Och som många brukar säga, Barnen är de BÄSTA ''misstag'' vi har gjort. Det är inget jag rekommenderar till någon där ute av ren erfarenhet. Så jag hoppas inte att ni läser min blogg o sen bara ser det som att det är en dans på rosor för ni kan gärna få bo hos mig ett tag och känna hur det är.
Vi yngre mammor får mycket skit för att vi lägger ut på våra sociala medier hur underbart det är att vara föräldrar. Och ja det är inte vi som ska ta ansvar över vad andra vill göra med deras liv.
Men jag bara säger det så det är sagt :)
Skriver inte denna text för att det ska låta som att ja men jag bara ploppa ut ungar o sen tada, så har allt varit perfekt o gosigt! Absolut inte. Jag har haft sån jävla tur med den stöttning jag har fått av vänner och familj
